Say hi to Paula

image
Paula sleeping

image
Paula sleeping

Birthdate: The 19th of May 2015 at 19:57
Weight: 3360g
Height: 50cm
Head circumference: 33cm
Awesomeness level: Extremely high
Cuteness level: Almost infinite
Spoiled level: Pretty high
Smells: Like sweet clouds

image
A fantastic feeling when the whole family is united for the first time.

Announcing Fluxo 1.0, a Kanban Dashboard for Trello

 

Now that’s a great milestone Hugo but can you tell me what’s new in this release?

-Almost nothing, but let’s turn the clock back a week…

About a week ago on my way to work I started to notice how my Kanban dashboard had some trouble loading. Naturally I opened up the developer tools in Chrome and noticed a lot of “429 Too Many Requests” errors. (The Trello api has a Rate Limit that you can read about here http://help.trello.com/article/838-api-rate-limits )

That’s odd, it can’t be that many people using Fluxo at this time in the morning I thought to myself, and then it hit me. Someone had probably hijacked my Trello application key because I was using Trello’s own Client.js with the key and it was all stored on GitHub in a public repo.

From Trello’s on how to use their Client.js documentation:

<head>
<!-- ...  -->
<!-- The client library requires jQuery  -->
<script src="http://code.jquery.com/jquery-1.7.1.min.js"></script>
<script src="https://api.trello.com/1/client.js?key=substitutewithyourapplicationkey"></script>
<!-- ...  -->
</head>

I remember thinking that this client side key exposure could cause some issues the first time I started to use it but I hadn’t thought about it ever since.

Anyways I decided to do a complete rewrite and use a server side OAuth solution instead. And last Friday I actually finished it.

To sum it up Fluxo now uses a server side OAuth solution and I also added a 5 minute caching on all requests to prevent hitting the Rate Limit of 300 requests per 10 seconds.

This time no keys are stored in the repo, a lesson I’ve learned the hard but funny way,

Hugo

Ord mitt i livet, en hälsning till mamma

Att mata den som matat dig, att torka den som torkat dig och att natta den som vaggat dig till söms.

Det kallas för att cirkeln sluts och att livet har sin stilla gång. Men känslan som sköljer över mig är inte av värme och skratt utan en abyss av tomhet där jag faller, en känsla av att tryggheten sakta rinner ifrån mig.

Men så till slut igår så tar jag modet till mig, stannar upp och tar några djupa andetag och ser mig omkring. Denna gång med andra ögon.

Runt mig och mamma sitter härliga människor, fulla av minnen och skratt. Demensboendet är som ett dagis fast utan lämning och hämtning.

Det är redan lunchtid och vanligtvis brukar jag åka men jag stannar kvar fylld av nyfunnen nyfikenhet. Jag hjälper mamma och när lunchen är klar går jag försiktigt med henne till sängen. Hon har blivit mycket stel.

I samma ögonblick som jag böjer mig ner för att pussa mammas panna så ser jag hennes barnsligt busiga blick och hon skrattar. Skrattet smittar av sig.

Tryggheten värmer igen och det är dags att gå.

Fuck you alzheimers!

Älskar dig mamma.